En enda sak är säker. Och det är livets gång – att allting vänder åter, att allting börjar om. Mikael Wiehes ord till de vackra tonerna klingar som en viskning från människor vi tidigare tagit farväl av. I dessa tider gör den sig särskilt påmind – som ett sorgens tecken, men med en kvardröjande känsla av hopp. Att nya röster ska sjunga! Att en bättre tid väntar runt hörnet. En skön tanke när våra tålamod nu prövas, i det stora som i det lilla. Den förväntansfulla 8-åringen, liksom den rutinerade 80-åringen – ingen av dem får fira sin födelsedag tillsammans med hela familjen. Trist, men de får bara acceptera det. Läkaren som nu träffar kollegorna mer än familjen, får dessutom avstå sommarsemestern. Jobbigt, men det får gå. Egenföretagaren som fortsatt servar sina kunder, trots att intäkterna av det bara täcker bråkdelen av de fasta kostnaderna. Det är en kamp, men vad är alternativet? Alla accepterar de läget. För att de bär på ett hopp om en ljusare värld längre fram, en som de bidragit till. Med tid för firande, semester och avkoppling, för glädje och nya framgångar. Kris är en möjlighet att ompröva gammal hävd och att se världen med nya ögon. Vad drar vi, som mänsklighet, för slutsatser av att vår minskade verksamhet fått bort ett giftmoln över norra Italien och renat vattnet i Venedigs kanaler. Eller att skygga djur nu tittar fram vid stränder och parker. Platser som tidigare översvämmats av besökare får nu andrum. Kommer städer som Paris, Barcelona och Phuket vilja ha tillbaka turism? Ja, självklart, den är en viktig näring och intäktskälla. Men långt innan covid-19 blev en pandemi höjdes röster för det ohållbara läget,  så kanske lär de oss turista på andra, mer hållbara vis? Innan denna vår var många tveksamma till digitala möten, och till att låta anställda arbeta hemifrån. Nu tackar även den mest motsträvige för de tekniska innovationer som låter oss ses virtuellt – och virusfritt. Och flygbranschens stålbad lär skapa en anpassning till färre affärsresor men att fortsatt värna samhällsviktigt flyg och privatresor. För att tänka bort flyg vore ett stort misstag. Bättre fredsfrämjande än den förståelse mellan länder och kulturer som uppstår när människor reser och upplever, har jag svårt att tänka mig. Så vad vill vi ska prägla vår och våra barns framtid? Ett nytt och hållbart samhälle, ett bättre liv för fler. Vi kan nå dit. Och däri ligger det hoppfulla. Så stannar inte tiden. Den börjar bara om. För sångerna om livet, som aldrig kan förstummas, ska nya röster sjunga.