Det är intressant hur bilder av verkligheten skapas. Svenskar funkar i det avseendet som de flesta andra folk – vi har lättare att ta till oss det som vi kan se, och det som ligger närmst i vårt medvetande. Samtidigt gör det oss enögda, och vi missar ofta viktiga aspekter som ryms i en större helhet. När du står helt nära en stor målning, kommer du absolut att kunna avgöra enskilda penseldrag och färgerna – på just den delen av tavlan. Men för att se hela tavlan behöver du backa ett antal steg. Ofta ser du då också att motivet och färgskalorna inte alls längre är desamma. Med ett större perspektiv överblickar du helheten, kan värdera färgernas skiftningar och dessutom låta ljus och skuggor falla på flera vis, så att tavlans motiv hela tiden framträder i nya nyanser. Ungefär på samma sätt skulle vi behöva förhålla oss till våra bilder av verkligheten. Flera år av intensiva debatter om klimathotet i politik och media, har gett en alarmerande bild av att Sveriges utsläpp ökar. Över halva befolkningen tror att så är fallet, enligt en nyligen gjord Novus-undersökning. Men forskning och data visar på det motsatta – Sveriges utsläpp minskar och har gjort det i flera decennier. Fast detta kände enbart 8 procent av befolknngen till. Det är global sett som utsläppen ökar och måste minska om vi ska nå Parisavtalets mål om max 1,5 graders uppvärmning och mål 13 i Agenda 2030. Följaktligen är det i de länder som släpper ut mest koldioxid som insatserna behöver intensifieras, egentligen inte lika mycket här. Det bästa Sverige då kan göra är dels att sätta tryck politiskt på dessa länder att öka sina ambitioner, dels att bidra med teknisk know-how så att just de länderna kan minska utsläppen hos sig och därmed globalt. När vi ser helheten kan vi bättre analysera och därefter agera på ett mer effektivt sätt. Ett annat område där bilden skevar betänkligt är den av brottsligheten i vårt land. Vi möts numera ständigt av hemska nyheter om skjutningar, sprängningar och vålsamma uppgörelser. Det stämmer förstås att vi har en extremt uppåtgående spiral av våld – i vissar kretsar och just ifråga om det grova våldet kopplat till gängkriminalitet och droger. Det som mindre ofta kompletterar bilden av tillvaron är det faktum att brottsligheten i Sverige faktiskt minskar och har så gjort över tid. Det gäller både våldsbrott sett till helheten och annan s.k. vardagsbrottslighet såsom inbrott, stöld och förstörelse. Folk är helt enkelt lite mer skötsamma överlag. Och det är först när vi ser den stora och avgrundsdjupa avvikelsen från den i övrigt hyfsat skötsamma normen, det är då vi kan sätta in insatser för att skapa varaktig förändring. Insatser som tidigt skapar starka skyddsbarriärer runt barn och ungdomar i riskzonen för att hamna i kriminalitet. Att enbart möta utvecklingen med repressiva åtgärder såsom hårdare straff, kommer att funka ungefär på samma sätt som om vi tvingar svenskarna att bära den globala bördan för att komma tillrätta med jordens klimatutmaningar. Det ser handligskraftigt ut, i det korta loppet. Men för att komma med de mest nyanserade och samtidigt träffsäkra lösningarna som också håller över tid, krävs att vi vågar backa och med öppet sinne ta in hela den dramatiska och mångskiftande tavla som är vår verklighet.