Barnets rätt till vetskap om, relation till och närvaro av sina föräldrar följer av FN:s barnkonvention, nu lag i Sverige. Familjens enhet är en stark princip, men utgår ifrån barnets rätt till sina föräldrar  – inte tvärtom. Och den allra viktigaste principen i hela konventionen är den om barnets bästa. I det så outsägligt sorgliga fallet med lilla Esmeralda, flickan som i början av året här i Norrköping dog i sina föräldrars vård, blev det istället föräldrarnas rätt till sitt barn som vägde tyngst. Ett barn som legat död i dagar i hemmet, där även andra syskon befann sig. Och med spår av droger i blodet. Magen vänder sig vid blotta tanken på vad hon och syskonen upplevde de där dagarna, när den lilla kroppen släckte ned. Med facit i hand är det lätt att uppröras över domstolens beslut att inte gå på socialtjänstens linje och döma till fortsatt vård enligt LVU, trots alla orostecken. Sunda förnuftet säger ju att flickans bästa hade varit att stanna i fosterfamiljens goda vård, där hon varit hela sitt liv och som hon känslomässigt hade knutit an till. De som gav henne det de biologiska föräldrarna inte förmådde. Men ska domstolar använda sunt förnuft istället för lagar och regler när de dömer? Nej, det ska lagstiftaren stå för. Det är av största vikt för tilltron till demokratin och rättsstaten att de som företräder folket går i takt med det allmänna rättsmedvetandet. Politiker som hellre resonerar i akademiska termer än utgår från den folkets verklighet, riskerar att bli ”tondöva” och upprätthålla eller skapa regelverk med orimliga resultat i tillämpningen. Det finns gott om exempel utöver LVU. Personen som övermannar en inbrottstjuv och i upprördheten använder mer våld än nöden kräver, blir åtalad och skadeståndskyldig gentemot tjuven. Bilföraren får dryga böter för dimljusen felaktigt påslagna, men har själv haft tre bostadsinbrott som inte ens utretts av polisen. Demokrati betyder folkstyre på grekiska. I Sverige har vi 349 representanter som styr landet på uppdrag av folket, utifrån den inriktning vi röstat fram. Systemet förutsätter folkets respekt för representanternas självständighet och goda omdöme. Men det kräver i motsvarande mån ledamöternas respekt för vad folk uppfattar som rimligt. Alternativet – gatans parlament och medborgargarden. Bäva månde vi för ett sådant samhälle. Tack och lov har jag bara sett blommor och ljus utanför den lilla flickans port. Så sunt förnuft råder ännu så länge härute!