Många känner stor oro över hur tillståndet i Sverige och världen utvecklas. Inte konstigt, vi lever i ett tidevarv där det blomstrande, harmoniska och trygga samhället med den eviga välståndsökningen visat sig vara en chimär. Tron om att allt ska fortsätta så, och bli ännu lite bättre för varje år, har kommit på skam. Som en vas som krackelerat i glasyren. Men sprickorna i ytan till trots, hålls ändå helheten ihop av de delar som – tack vare sin inneboende styrka – bär sina omgivande, svagare partier. Och så är väl livet självt, och också det samhälle som vi lever i och skapar? För inget samhälle är svagare än sin starkaste länk. Ofta används begreppet på motsatt vis, men varför ska vi fokusera på det negativa? Kanske särskilt i svåra och prövande tider är det viktigt att lyfta fram det positiva i stort och smått. Det som får oss att känna glädje och stolthet. För det bär oss igenom alla utmaningar och svårigheter. I Norrköping har sportsliga framgångar och motgångar länge varit en säker mätare på stadens mående – ett Snoka på dekis har skapat nedsjunkna axlar och trulig uppsyn. Ett Peking i toppform och stadens invånare har glädjeglittrat ikapp med guldet. Kanske just för att det egna lagets liv och leverne till viss del symboliserar och speglar det egna livet. Ett liv, ett lag, helt enkelt. Fast vad vi nu ser växa fram kanske mer borde beskrivas som en klubb, en stad. För den positiva utveckling vi sett skapas i Dolphins på senare tid är inget annat än ett verkligt styrkebesked. Till glädje inte enbart för basketklubben, utan för hela staden. Från att ha stått på den ekonomiska ruinens brant så sent som 2019, till att 2022 stå med både herr- och damlagen i SM-final. Det är riktigt starkt. Att damerna i rollen som underdogs, sedan bärgade SM-guldet på hemmaplan är faktiskt smått fantastiskt! Lägg därtill att klubben har lyckats locka hit den ena av Sveriges två enda gymnasieutbildningar inom basket med riksintag, s.k. RIG. En utbildning där alltså landets främsta talanger söker och tas in i klassen. Allt detta, i kombination med en stor bredd och spets även på ungdomssidan, liksom ett återkommande topplag inom rullstolsbasketen, har bäddat för Norrköping som en av svensk baskets verkliga metropoler. Klart att sådant skapar positiva konsekvenser. Spetskompententa lärare krävs till utbildningen, och lokala och inflyttande unga talanger kan fortsätta utvecklas här. Det ger fler barn och ungdomar framtidstro och hopp, inte minst i områden där många andra vägar än den sportsliga känns hopplösa att ens försöka slå in på. Och är det något vi behöver, så är det att förmedla hopp till dem som nu växer upp. Att framtiden må kännas osäker och skrämmande, men att Putin eller gangsterbossarna inte ska tillåtas diktera deras livsvillkor. Att det finns vuxna runtomkring dem, som inte hänger med axlarna och säger att inget spelar någon roll, att det är kört. För det är inte sant. Dolphins, klubben med dess fantastiska spelare och coacher har just visat på motsatsen. En klubb som just nu lyfter en hel stad. Som visat ungdomarna att även en underdog kan vara med och påverka hur vägen framåt ska gestalta sig. Och kanske att Dolphins styrka och glädje till och med kan ge resultat i Allsvenskans kommande omgångar?  Det lär vi väl bli varse, när vi ser var axlarna sitter på invånarna längs Södra Promenaden. Ett liv, ett lag, en klubb, en stad.