Advent. En tid av väntan. På ett litet barns ankomst – det skyddslösa barnet i krubban, med makt att förändra världen. Alla som fått eller hållit i ett spädbarn, vet kraften det lilla livet bär inom sig. Så sårbar och skör, men samtidigt så mäktig. Blunda och fram kallas doften av att snusa den lilla i nacken. Liksom insikten om att sekunden barnet kom, förändrades hela livet. Blev för alltid bundet till barnets öde. Barnets glädje blev ens egen. Barnets sorg likaså. Och ansvar och oro följer en längs barnets livsstig, för resten av det egna livet. I den kristna tron lät Gud föda en son till världen för att rädda mänskligheten. Den ultimata kärlekshandlingen och den mest osjälviska av gärningar. Men som krävde det ultimata priset. Gud själv offrade sin son på korset. Abraham beordrades, men slapp i sista stund offra sin son Isak för att säkra ett land åt sitt folk judarna. I vår tid är det mest osjälviska vi kan göra att säkra vårt barns överlevnad och utveckling. Att skydda det från vanvård och död. Se till att det får materiell och social trygghet, omsorg, kärlek och uppfostran. Såväl från föräldrarnas som samhällets sida. Men en alarmerande nivå av gängkriminalitet, våld och segregation skär igenom Sverige. Ungdomar dödar, förgriper sig på och förnedrar varandra i en omfattning vi aldrig haft tidigare. Föräldrar begraver sina unga. I Agenda avhandlades nyligen frågan och politiker, från höger till vänster tycktes ense om vikten av att slå hårt mot gäng och andra kriminella som sätter skräck i områden. Absolut! Men alltför få, bara någon enstaka, lyfte fram det viktiga ansvar som ligger på föräldrarna att ge sina barn en uppfostran som tidigt vaccinerar dem från att dras till kriminalitet. Och kopplingen mellan ett barns livschanser och föräldrar med egen försörjning, som förstår både språk och det samhälle de är en del av, förblev underförstådd. Även samhällets sätt att visa omsorg genom att ställa tydliga krav och förväntningar på familjer, hade behövt förtydligas. Det krävs politisk handling – genom långtgående mandat för sociala myndigheter och förskola/skola att samarbeta, bortom sekretesshinder, med tvingande och stärkande insatser kring föräldrar i sviktande familjer. De flesta lärare kan redan i förskola och lågstadium peka ut vilka barn som far illa eller som riskerar hamna i trubbel längre fram. Det är signaler att ta på allvar och tidigt agera utifrån. För varje barn som far illa, varje ungdom som hamnar snett är ett misslyckande. För föräldrarna, men även för myndigheterna och hela samhället. Julens budskap handlar om att sprida värme och kärlek till sin nästa. Att tänka mer på någon annan än på sig själv. Att ge gåvor. Insamlingsinitiativ som Musikhjälpen, med dess budskap om att utrota barnarbete är jättefint. Wall of Kindness  – häng upp ett plagg du inte behöver för någon annan att ta – likaså. Men de finns där bara för en stund. Och dessutom i ett tidevarv av jakt på fler klick och ”likes” i sociala medier, och där vem som exponeras som ”god” ofta räknas mer än gärningen i sig. Vad Sverige egentligen behöver ännu mer är fler osjälviska gärningar, av fler och över tid. Och det lilla barnet behöver omsorg året runt, genom alla åren upp till vuxen ålder. Oavsett namn, härkomst, religion, bostadsområde eller social status. Åt alla människor en god vilja, löd budskapet ur TV:n i Tage Danielssons klassiker om Karl-Bertil Jonsson. Låt den viljan gälla inte bara för en god jul, utan även för ett gott nytt år – och alla andra nya år framöver!