Vi lever i dagarna efter ett val präglat av stor osäkerhet. Ett är dock säkert, väljarna har straffat de stora partierna som försökt locka breda väljargrupper. Mindre partier med tydlighet i enskilda sakfrågor har däremot belönats – Sverigedemokraterna för linjen om minskad invandring, Centerpartiet för liberal hållning i migrationsfrågan och Kristdemokraterna för fokus på sjukvård och trygghet. Valrörelsen har varit intensiv men påtagligt kort. Det var helt tyst fram till fyra veckor före valet. Och när den väl kom igång verkar intresset ha varit större att diskutera brandsläckningsfrågor än visioner, d.v.s. hårdare tag mot brotten, lösa krisen i sjukvården eller att hindra människor från att ta sig till Sverige. Arbete inom näringslivet ger en god bild av hur viktig politik är för företagens villkor. Och hur fundamental företagsamheten i Sverige faktiskt är för de skatteintäkter som politikerna får folkets förtroende att fördela. Utan företag, ingen välfärd är faktum. Därför borde det varit en självklar utgångspunkt för alla partier som vill få hantera skattebetalarnas pengar – från höger till vänster i skalan – att inför valet ta sin utgångspunkt i hur mesta möjliga skattemedel ska fyllas på. Ju mer pengar till staten desto mer att lägga på sjukvård, brottsprevention och integration. Och framtidsvisioner! Så vem pratade företagsfrågor i valrörelsen? Ingen. Kanske för att väljarna inte är intresserade, eller antas ha lättare att ta till sig plånboksfrågor och förslag inom områden som ligger nära dem. I så fall har vi i Sverige, näringsliv och politiker tillsammans, en stor pedagogisk uppgift att berätta för väljarna den enkla sanningen. Företagen skapar arbete, som ger intäkter som i sin tur betalar kostnaden för din mammas plats på ålderdomshemmet, för din sons personliga assistent, för den kvällspatrullerande polisen eller, för den delen för kulturhusets barnteater och avantgarde-jazz. Det går att lyckas med det, för människor har självklart förmågan att lyfta blicken och tänka visionärt. Men de är också rationella varelser. Lösa utfästelser om ett bättre Sverige långt där borta kan de lätt avfärda om de ser att den konkreta politiken och visionerna inte hänger ihop. Båda delarna behövs – utan visioner vet vi inte vilka steg vi måste ta, utan konkret handling kan vi aldrig nå vår vision. Då går man bara runt i cirkel, och sådant tröttnar de flesta på efter ett tag. Föga förvånande då att misstron mot politiker och etablissemang ökar. I årets valrörelse tappade partierna bort sina visioner och berättelser om vilket Sverige de vill se i framtiden. Och om hur vi ska skapa ekonomiska förutsättningar för att nå dit. Olof Palme såg ut över sitt 60-tal med ”underbara dagar framför oss”. Ingen tvivlade nog då på en sådan vision eller att vägen dit var utstakad. Men nu – vem visar vägen mot en ljusare framtid? Ja, inte går den bakåt via att lösa uppkomna problem. Vi behöver en vision om ett nytt samhällskontrakt, byggd på tillit och respekt mellan människor och gentemot landet Sverige och insikten om att det är eget företagande och arbete som bygger rikedomen i detta land. Så underbara dagar att längta till!