Denna dagen, ett liv! Orden står som eviga tecken när jag träder in i den svalkande hallen i stenvillan. Fritt tolkat – ta vara på varje dag, det är dessa som utgör livet och på en enda dag kan ditt liv eller hela världen förändras. En hastig blick över axeln och det glittrande vattnet skulle lätt kunna tas för Medelhavet denna varma försommardag. Men även på den östgötska sluttningen med vy mot Vättern har det tänkts stora tankar för långa tider framåt. Strand – Ellen Keys skapelse och hem – vittnar om en kvinna som var allt annat än barn av sin tid. Redan för drygt hundra år sedan menade hon i boken Barnets århundrade att barn var subjekt, alltså hade egna rättigheter som grupp och skulle behandlas med respekt och ”uppälskas” snarare än uppfostras. Som hämtat ur en diskussion i dagens tidevarv, när vi diskuterar barns situation i skola, hem och på sociala medier, men mycket utmanande på den tiden. Och så fick världen också vänta i nittio år, till 1989 innan Ellen Keys tankegods fick fäste genom FN:s barnkonvention. Som en av förkämparna för kvinnlig rösträtt fick hon också utstå kritik, till och med av kvinnor själva, innan hon som 72-åring kunde lägga sin första röst i valet 1921. Ännu 2019, när Sveriges kvinnor firar hundra år som röstberättigad grupp, ser vi att jämställdhetens seger inte är vunnen en gång för alla. Den utmanas såväl i delar av det svenska samhället, som i stora delar av övriga världen. Dagligen och stundligen. Ellen Key hade en osviklig förmåga att blicka långt fram och formulera sig kring de riktigt stora frågorna i världen – människans lika värde och livsvillkor. Och kanske är det så att större samhällsförändringar måste ta tid, kanske är hundra år ett rimligt tidsperspektiv. Nästa år blir FN:s barnkonvention svensk lag. Som jurist kan jag ha synpunkter på lämpligheten i att göra lag av en konvention – till sin natur präglad av principer och målformuleringar snarare än lagrum med specifika rekvisit. Det kan uppstå svåra tolkningsfrågor och öppna för olikheter i tillämpningen. Som människa sjunger mitt hjärta av glädje! Mänskligheten visar att vi kan, att vi vill fortsätta försöka göra världen lite bättre och lättare att leva i för oss själva och för våra barn. Nästa steg blir att omsätta detta i praktiken, och det blir en utmaning. Fast vem har sagt att det skulle vara lätt och gå snabbt att förändra världen? Vad vår mänsklighet behöver är inte kortsiktiga sergrar genom revolution och strider, utan tålmodigt och tillitsfullt arbete tillsammans för allas lika värde. Så om jag skriver detta nu, kanske vi om hundra år har skapat ett system med globala svar på våra allra största utmaningar – klimathotet, ofriheten och ojämlikheten. Vem vet? Blir det då ett nytt århundrade för barnen? Kanske inte, men ett nytt decennium från 2020 är väl ett avstamp så gott som något som ett första steg. Denna dagen, ett liv!