Presskonferensen i den höge juristens trädgård, kort efter att våldtäktsanklagelserna mot honom lagts ned. Han beskriver sin oskuld, men även den aktuella kvinnans bedräglighet. Hon syns inte till. Därefter dokumentären med den kände komikern om livet som våldtäktsanklagad, friad i rätten. En av de anmälande kvinnorna  dömdes för grovt förtal. I dokumentären lyser med de med sin frånvaro. Männen offer, kvinnorna förövare, alltså? Justitia, lagens och rättvisans gudinna står med en bindel för ögonen, vågskålen i ena handen och svärdet i den andra. Inte utan skäl är det vid domstolar hon står staty. För det är här rättvisa skipas. Av lagfarna domare, som tar sig an ett nytt, osett mål. Som i vågskålen lägger vardera sidans upplevelser av verkligheten. Som  – när allt lagts fram och värderats – fäller svärdet till doms över den ene eller den andre. Kvinnor och män lika inför lagen – Justitia är ju blind. Ändå är det förvånansvärt sällan de som oftast anklagas för våld och övergrepp riktade mot just kvinnor – männen – döms enligt åtal. Lätt att uppröras, särskilt när kvinnan som anklagar mannen själv utpekas som brottsling i och med anmälan. Var går det fel? I lagstiftningen eller rättstolkningen? Säkert finns fall där domstolens rättstolkning är svårsmält, men det är knappast regel. I d s.k. bevismål ligger problemet snarast i att det helt enkelt är väldigt svårt att få fram vad som hänt. Parterna har oftast varit själva när det påstådda brottet begåtts och deras berättelser är allt domstolen kan döma på. Ändå hamnar vi här – att män med tvivelaktig kvinnosyn och minst sagt gränslösa sexuella beteenden framställs som offer. Svaret på det finns i samhällskulturen, som fortfarande tillåter män att ta för sig på kvinnors bekostnad. I alltifrån sexualitet till maktinnehav. I skolmiljön, på krogen likaväl som i styrelse- eller bolagsledningsrummet. TV-media spär på, genom att leka Justitia och så illa att bindeln faller till marken, vågen kantrar och svärdet svingar dit det blåser starkast vindar. Det är djupt olyckligt. Att en bransch med så mycket makt helt skjuter bredvid målet och bidrar till att framställa män som offer. Istället för att lysa igenom varför kvinnor som grupp ännu tjänar mindre än män, hur så få kvinnor lyckas nå makttoppen och varför så få män höjer rösten för att dela med sig av makten. Med media som en verklig kraft för jämställdhet, hade kanske domstolarna sluppit hantera dessa mål i första läget. Och Justitia hade fått vara ifred som hon är  – en symbol för blind rättvisa för alla. Kvinnor och män.