Månad: januari 2019

Julhandeln i London är inte att leka med. Under en adventslördag på Harrod´s barnavdelning liksom i mathallen står vi och köar som packade sillar för att få chansen att köa till kassorna. På Oxford Street trotsar vi allihop – många av oss turister eller besökare – det obligatoriska regnet för att trängas in och ut ur affärerna. Uppenbarligen saknas här varken pengar eller tron på att det goda livet är en konstant. Ett stenkast därifrån ligger den grandiosa och anrika parlamentsbyggnaden, där premiärminister May just överlevt en misstroendevotering och nu kan fortsätta sitt förhandlande för att Storbritannien ska kunna lämna EU. Landets mäktiga förflutna är ett faktum, en av västvärldens giganter som stått för mycket av ekonomisk, politisk och teknisk utveckling. Med omfattande internationella relationer och handel som lett till ekonomiskt välstånd, mångfald och betydande turism. De flotta byggnaderna, affärerna och det stolta folket är en frukt av det. Tillgänglighet och öppenhet mot omvärlden, redan från vikingatiden, har varit nödvändiga förutsättningar för att bygga allt detta. Storbritannien har också en lång historia av att framgångsrikt skydda sina gränser, genom krig och i syfte att värna det fria, öppna samhället och dess välstånd från en illvillig fiende. Vi borde alla skänka en tacksamhetens tanke till Winston Churchills oöverträffade förmåga att gjuta mod i det brittiska försvaret och folket. Det modet hade avgörande betydelse för att de allierade till slut lyckades besegra Hitler-regimen. Utan den segern hade sannerligen inte heller Sveriges enorma samhällsutveckling under efterkrigstiden varit given. Den resa som Storbritanniens folk nu inlett, sägs också handla om att värna välståndet och det öppna samhället. Men gör man det genom att lämna just de samarbeten som gjorde detta möjligt en gång? Kanske snarare en naiv dröm om att åter bli det imperium som tidigare generationer byggde upp. Naiv verkligen, för frågan är hur länge man kan leva på gamla meriter. Stadens vackra byggnader har alla minst hundra år på nacken, tunnelbanan såg sina glansdagar någon gång på 80-talet och på kvällarna ser man utslagna personer som befolkar trappuppgångar och portar i var och vartannat kvarter. London, hur populär staden än är idag, är helt beroende av mycket skatteintäkter bara för att klara drift och underhåll. För att utvecklas och fortsätta vara en metropol i en globaliserad värld krävs ännu mycket mer av pengar och influenser utifrån. Med Brexit kan den gräns som hittills knappt märkts för oss EU-medborgare komma att bli mycket tydlig. Bankerna tittar sig om efter andra lokaliseringar, innanför EU:s gränser, för att säkra den fria rörligheten. Det kan bli mycket kapital som lämnar London. Och många turister. Det minskar i sin tur chansen för nya etableringar av företag i landet. Så vad har britterna till slut om de står helt själva, efter Brexit? Vi får hoppas att Churchills erbjudande om ”blod, slit, tårar och svett” ännu ger dem mod – de lär behöva det!