I motljuset blickar jag ut över den vacka, vita snömattan som slingar sig nedför de granklädda bergsbranterna. Järvsö och några dagars säker vinter för en lovledig barnfamilj, såsom brukligt är för oss. Men inte som vanligt ändå. För mitt under brinnande sportlov har jag aldrig förr sett så få personer i backarna. Och på ortens kända spa-anläggning glider jag runt mellan varma och kalla badkällor, i helt ensamt majestät. Den enda plats där antydan till trängsel uppstår är ICA-affären, där de prisnedsatta varornas hyllor gapar tomma, medan standardsortimentet ligger nästan orört. Sverige år 2023 är annorlunda än på mycket länge. Räntorna, elpriserna och inflationen har grävt djupa hål i den genomsnittlige svenskens ekonomiska fickor. Människor som tidigare unnat sig en skidsemester väljer i år att stanna hemma. På Näringslivsdagen i Nyköping nyligen, fick besökarna höra hur viktigt det är att gå igenom sin ekonomi – spara lite här, gneta lite där så kanske skidsemestern kunde bli av. Nästa år. Klokt och bra, även om tipset om att få ekonomisnacket till ett ”fredagsmys med partnern”, såg jag inte helt framför mig. Särskilt när det handlar mer om att spara in och dra ned, än att drömma om framtida äventyr. Sveriges riksbanks nye chef, Erik Thedéen kritiseras för att även han har undsluppit sig några råd och tips till svenska folket. Men varför? Att mana folk att använda sin konsumentmakt till att välja billigare varor för att pressa priserna på olika livsmedel, kan knappast ses som någon form av konkurrenspåverkan. Det är väl snarare en upplysning i grundläggande marknadsekonomi. Vi behöver få bukt med inflationen, och alla ekonomer tycks ense om att folk inte ska sluta konsumera. Bara göra det på ett klokare sätt än tidigare – välja billigare alternativ för likvärdig vara eller tjänst, helt enkelt. För risken är att människor i ren panik helt sonika trycker på stoppknappen. Inte gör eller köper något alls. Hur ska vi då få igång ekonomin igen? Hur ska företagen överleva om de inte får sälja något? Och hur klarar vi då jobben? Efter år av pandemi och därtill detta krisår, är det många bolag som nu knäar. Det går som bekant inte att bromsa sig uppför en backe. Tricket är att istället spara kraft och energi för ett makligt tempo som bär hela vägen fram, det vet alla som cyklat i ordentligt uppförslut. En skidsemester i Järvsö kostar, absolut. Fast besöket på ortens kvällsöppna friluftsmuseum var faktiskt helt gratis, sånär som på en mindre entréavgift till Lill-Babs museum. Ändå var vi i princip helt själva även där. Ja, förutom Lill-Babs svärson, då, som i brist på andra gäster personligen guidade oss igenom hela muséet med ankdoter och tidigare okända fakta om bygdens ”lyxbrud”. För bara 120 kr fick vi både ökad kunskap, hög mysfaktor och drog ytterligare ett litet strå till den lokala ekonomi-stacken. En bra deal, som hade behövt – och kunnat – nyttjas av många fler!
Månad: februari 2023
Ett hasardspel med yttrandefriheten
Civilisationens fernissa är vacker, men ack så tunn. De gångna veckornas kaos kring Sveriges NATO-process visar på ett flagrant sätt att mänskliga rättigheter på många håll tolkas utifrån den egna för tillfället passande agendan. Turkiets president Erdogan har gjort Sveriges vida yttrandefrihet till veto för vårt inträde i försvarsalliansen. Koranbränningarna, i all sin vulgaritet, ryms inom ramen för den friheten. Men det passande inte Erdogan, och stora delar av den muslimska världen har slutit upp med våldsamma protester. Vi ska straffas. Svenska flaggan bränns och hat, hot och attacker riktas nu mot vårt land. Sverige, det land som i årtionden tagit emot stora massor av turkar, assyrier, kurder, syrier etc., ifrån just den muslimska region där Turkiet ingår. Sverige, som varit världsledande inom bistånd såväl humanitärt som för demokratisk och ekonomisk utveckling – också till den muslimska världen. Finland däremot, kan inte stoltsera med några större insatser ifråga om asylmottagande eller som humanitär stormakt. Men där får man inte bränna Koranen och då tolererar Turkiets det landets inträde. Otack må vara världens lön, men det stora problemet är missuppfattningen om de mänskliga fri- och rättigheternas innebörd. De är inte obegränsade, vare sig i teoretisk omfattning eller utövandet. En stat kan under vissa demokratiskt givna omständigheter begränsa nästan alla av dem, inklusive rätten till liv och rörelsefriheten. Men också religionsfriheten, såsom att bära huvudduk eller klädnader som omöjliggör att utföra det egna arbetet. Det finns heller ingen rätt att hur som helst avbryta arbetsdagen för att utöva religiösa riter, t.ex. att be, även om arbetsgivaren har ett visst ansvar att tillmötesgå sådana önskemål. Även yttrandefriheten har sina gränser. Hets mot folkgrupp är yttranden som övergått i brottslig gärning och skyddas därför inte av grundlagen. Blasfemi-brott är sedan länge borttaget här, alltså förbud mot att smäda religion, symboler m.m. För det som skyddas av grundlagen är varje individs frihet att bekänna sig till och utöva valfri religion. Eller att avstå från alla former av religiositet. Inte själva religionen eller dess symboler och skrifter. Hur helig en bok än anses för vissa grupper, så kan en tingest inte vara bärare av mänskliga rättigheter. Dessa tillkommer endast människor. Yttrandefriheten är direkt knuten till varje persons rätt att fritt yttra tankar och åsikter inom alla ämnen. Alltså gäller yttrandefriheten även vid smädelse av en religion. Västländernas liberala demokratier har nått en grad av civilisation där detta är i det närmaste självklart – det som upplevs provocerande eller stötande möts mest med en axelryckning, eller annars av mothugg. Religionen är en rent privat fråga, fri från krav, förväntningar och påbud. Fri att välja, fri att välja bort. Våra gjorda landvinningar i den individuella frihetens tjänst får inte bli politisk handelsvara med länder, vars auktoritära och odemokratiska regimer nyttjar bristande respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, till att skrämma och kuva sin befolkning. Vi ser ingen påtaglig opinion hos svenska muslimer, vare sig för eller emot vår vida yttrandefrihet. Å ena sidan hade det varit smakfullt med en tydligt uttryckt lojalitet med vår liberala demokrati och rättsstat, den som ofta framförts som skälet till att man migrerat just hit. Å andra sidan kanske tystnaden talar sitt eget tydliga språk – i ett rättssystem med fri- och rättigheter som tillkommer alla oavsett ursprung, etnicitet eller religion behöver vi inte primitiva överreaktioner för att skydda ting, vare sig det är en röst i NATO-rådet, en särskild bok eller en flagga. Vi är människor och det svenska skyddet bär oss alla.