Det brinner i förorten. Ungdomar utan framtidstro och en gnista av provokation är allt som behövs för att tryckkokaren ska smälla. Jobbmöjligheter, utbildningsmöjligheter, livsmöjligheter som stannar vid just möjligheter och inte faktisk tillvaro. Hur kanaliseras summan av all den frustration som en människa kan bära på, när ens drömmar om ett bättre liv i ett nytt land gått i kras? Och där skärvornas vassa kanter skapar fler sår, i ens barn. Där de låga förväntningarnas rasism gör att majoritetssamhället bidrar till att tron på den egen förmågan tappas bort i processen. Och där förändringar av sammansättning i personalstyrka eller styrelserum skrivs in med tjusiga formuleringar i planer som aldrig sätts i verket på riktigt. De finns där. För att lagen kräver det, men den verkliga drivkraften för att genomföra förändringen saknas. Vårt ”status quo-bias” säger oss människor att vi inte vill ändra, och förändras. Det vi känner till är tryggast, och det gäller såväl den som räknar sig till majoritet, som den i minoritet. Bland annat dessa frågor diskuterades från scenen i förra veckan, på FIN dag som är Östergötlands största arbetsmarknadsmässa med fokus på mångfald och inkludering. Vi skulle kunna dra en tydlig parallell till klimatdiskussionerna som präglar världen just nu. Alla förstår vi på ett plan att vi behöver ställa om till ett frossilfritt liv, men när det kommer till kritan klarar de politiska världsledarna inte av att satsa tillräckligt. Nuläget är lite för bekvämt. Kanske för att effekten av klimatförändringarna ännu inte drabbar dem personligen fullt ut? Men hållbarhet är som bekant inte bara klimatfrågor. I Sverige står vi nu i ett vägskäl, vart ska detta land ta vägen framåt? Ska gängens framfart och frustrationen hos vanligt folk över den ökande otryggheten och kriminaliteten styra våra val? Eller finns det vägar som handlar om att bygga broar och öppna upp för möjligheter? Kanske sitter var och en av oss rentav på några av nycklarna? Viktiga frågor! Men ännu viktigare är kanske de svar som gavs av mässdeltagare med djup insyn in hur Sveriges utanförskap ser ut och ökar. Se människan – inte utseendet, klädseln eller hudfärgen, var ett svar. Förvänta dig och ställ krav, men ge rimliga förutsättningar att kunna leverera på kraven och förväntningarna, var ett annat. Tillsammans, var ytterligare ett svar liksom att alla samhällssektorer behöver bidra. Vi vet att efterfrågan på arbetskraft och personal är fortsatt enorm i mängder av branscher och sektorer på arbetsmarknaden. Vi vet att många av jobben finns i offentlig sektor men även i näringslivet. Vi vet att företag som inte lyckas spegla sin marknad, d.v.s. ha anställda som representerar flera olika samhällsgrupper, kommer att få svårt att överleva i en allt tuffare konkurrens. Ändå valde förvånansvärt få potentiella arbetsgivare och företag med anställningsbehov att delta under mässan. Hur är det möjligt? Flera fastighetsaktörer i socioekononmiskt svaga områden ser sociala insatser, inte som ett infall av särskild godhet utan som en investering som kan räknas i pengar. När förstörelse och nedskräpning minskar och fler kommer i arbete ger det ökad vinst för bolaget. Att inte även andra bolag skulle kunna lösa samma ekvation för sin verksamhet, det köper jag inte. Därför blir den bistra analysen att det inte är i affärsmöjligheten bristen ligger, utan i att inte vilja ändra det som känns tryggt och bekant. Synd bara, att om vi alla fortsätter i den riktningen kommer snart inget längre att kännas tryggt och bekant. Vare sig i den egna verksamheten, vår stad eller i Sverige som land.
Månad: oktober 2023
Vårda ditt varumärke och vinn!
Sverigebilden är numera rejält tilltufsad. Landets image med hög levnadsstandard, innovationsförmåga och en trygg demokrati har alltmer solkats till följd av skenande kriminalitet, en sviktande krona och allt sämre tillväxt- och innovationsnivåer. Investerare och talanger tvekar inför att satsa här – för vart är landet egentligen på väg? Vårt varumärke är skadat och alla behöver vi hjälpas åt – politik, offentlighet, näringsliv och medborgare – med att återupprätta en trovärdig bild av varumärket Sverige. Landet vi älskar och vars storhet vi så gärna vill återse. Våra varumärken är ”kronkursen” på en öppen marknad. Vare sig det gäller ett lands konkurrenskraft, kommuners kraft att öka sin inflyttning eller företags förmåga att attrahera kunder. För det som ett varumärke kopplas till lockar eller avskräcker kunder. Därför är det viktigt att säkra kontrollen över vad det egna varumärket förmedlar. Företag som BMW, Gucci och Haglöfs borde vid det här laget ha många pannor lagda i djupa veck. Deras varumärken har mer eller mindre tagits över av kriminella element, som använder dessa som symboler – både för tillhörighet till ”outlaw-kultur”, och som ett sätt att maktdemonstrera gentemot skötsam medelklass. I stil med: – Tro inte att detta enbart är något för er. Vi tar över det ni vill ha, med våld om så krävs. Och utöver att gängens kaxighet växer sig starkare i takt med symboliska erövringar, försvagas dessa varumärken. För vilken ungdom vill gå på sta’n i en vindjacka med risk för att bli tagen för gangster eller, ännu värre, bli föremål för våld? Och eliten vill bara ha den lyx som väldigt få kan komma åt. Så fort det bli allmängods sjunker också statusen på varumärket. Men ett varumärke kan också stärkas genom att kopplas till positiva värden, såsom social eller ekologisk hållbarhet. Vill man bidra till ett bättre samhälle och i så fall hur? Det tål att tänkas på, inte minst i tider av lågkonjunktur – för den som bäst rustar sig och kan konkurrera med nya värden när det vänder, blir en vinnare. Övriga står kvar och stampar. Exempel som Biokraft, ett börnoterat bolag som samarbetar med lokala bönder för minskade utsläpp och bra avkastning, visar vägen. De skapar en ny berättelse om företagen byggda på vad de vill för framtiden – både för sig själva och för samhället. Och går stärkta ur det. Om alla företag gjorde så – vilken tillväxtpotential som skulle frigöras! Kanske något även för kommuner och staten Sverige att tänka på?